Peptider för muskeltillväxt och fettförbränning: En forskningsöversikt om kroppssammansättning

Dessa föreningar (även kända som sekretagoger) kan påverka samma resultat, men de verkar genom olika biologiska mekanismer. En sekretagog som ökar frisättningen av tillväxthormon bör inte automatiskt antas ge muskelökning. På samma sätt bör en substans som leder till avsevärd viktnedgång inte automatiskt beskrivas som muskelbevarande.

Den här artikeln ger en översikt över forskningsmetoden och tillgängliga bevis bakom peptider för viktnedgång och muskeltillväxt, inklusive var data är starka, begränsade eller fortfarande preliminära.

Vad är kroppssammansättningsförändring inom peptidmorforskning?

Kroppsrekomposition syftar på att förändra proportionen mellan fettmassa och muskelmassa utan att enbart förlita sig på den totala kroppsvikten.

En person eller en forskningsdeltagare kan gå ner 10 kilogram, men enbart den siffran visar inte om viktnedgången bestod av:

• Fettvävnad
• Skelettmuskel
• Glykogen och tillhörande vatten
• Organnadvävnad
• Extracellulärvätska
• En kombination av dessa 

Denna skillnad är viktig eftersom muskelökning och fettförlust kräver olika energitillstånd, vilket gör forskningsproblemet komplicerat.

Bildandet av ny muskelvävnad stöds generellt av tillräckligt med protein i kosten, mekanisk belastning (träning) och tillräcklig energitillgång. Fettförlust kräver oftast en varaktig energiomsättning som överstiger energiintaget.

Kroppsrekomposition försök att åstadkomma båda resultaten under samma tidsperiod eller åtminstone minska fett samtidigt som den mesta funktionella muskelvävnaden bibehålls.

Tillväxthormon är relevant eftersom det påverkar protein-, glukos- och lipidmetabolismen. Det kan öka användningen av lagrade fettsyror samtidigt som det påverkar upptaget av aminosyror och proteinomsättningen.1Dessa biologiska effekter har lett till ett intresse för tillväxthormonfrisättande peptider som möjliga forskningsverktyg för att främja muskeltillväxt samtidigt som de uppmuntrar nedbrytningen av lagrat fett. 

GLP-1-baserade föreningar som semaglutid, tirzepatid och retatrutid minskar i första hand aptiten och kaloriintaget. I denna modell är muskelbevaring inte nödvändigtvis en direkt effekt av föreningen, vilket förklarar varför de ofta studeras i kombination med GH-frisättande peptider 

Hur kan peptider påverka muskelväxt och fettförbränning samtidigt?

GHRH- och IGF-1-signalering

GHRH-sekretagoger stimulerar frisättningen av endogent tillväxthormon från hypofysen.

Vissa peptider utlöser denna frisättning genom att stimulera kroppens naturliga GH-frisättande receptor, medan andra aktiverar ghrelinreceptorn, vilket påverkar hunger och mättnad. 

Tillväxthormon kan stimulera levern att producera IGF-1, vilket leder till proteinomsättning, samtidigt som det stimulerar lipolys (fettförbränning) i fettvävnad. 

Dessutom deltar både GH och IGF-1 i processer förknippade med:

• Aminosyratransport
• Kväveretention
• bindvävssyntes
• Glukosmetabolism

Denna dubbla mekanism förklarar varför GHRH-sekretagoger ofta anses vara viktiga peptider för fettförbränning och muskeltillväxt.

Hormonsekretionen i sig garanterar dock inte ett visst kroppssammansättningsresultat. En laboratoriestudie kan visa att en förening ökar nivåerna av GH eller IGF-1 i kroppen utan att det leder till en ökning av funktionell skelettmuskulatur.

Denna skillnad är viktig vid tolkning av korttidsstudier. Förändringar i IGF-1-nivåer kan upptäckas inom några dagar, medan mätbara förändringar i muskelarkitektur, styrka och fettfördelning kräver längre observationstid.

En systematisk översikt av tillväxthormonadministration hos friska, fysiskt vältränade vuxna fann förändringar i kroppssammansättning men fastställde inte någon konsekvent förbättring av styrka eller träningsprestationsförmåga.2Användbar forskning om hormonfrisättande föreningar kommer därför att skilja mellan hormonnivåer och funktionella utfall.

GLP-1-, GIP- och glukagonsignalering

GLP-1-receptoragonister som semaglutid påverkar i första hand aptit, matintag, glukosberoende insulinsekretion och magsäckstömning.

Dessa föreningar kan dock variera i hur många receptorer de interagerar med:

• Tirzepatid aktiverar GLP-1- och glukosberoende insulinotropt polypeptid-receptorer (GIP)
• Retatrutid aktiverar GLP-1-, GIP- och glukagonreceptorer

Dessa sekretagoger är inte direkta muskelbyggande peptider.

Deras relevans för kroppssammansättning kommer från deras förmåga att åstadkomma en betydande minskning av fett och kroppsvikt. Den centrala forskningsfrågan är om denna minskning sker samtidigt som en acceptabel proportion av fettfri massa, Fysisk styrka och funktionell kapacitet bevaras.

Bevarande av muskelmassan kan påverkas av:

• Proteinintag
• Motståndsträning
• Startkroppsfettsandel
• Ålder
• Viktminskningstakt
• Sex
• Insulinkänslighet
• Basal muskelmassa
• Kaloriunderskottets varaktighet

En minskning av uppmätt fettfri massa mätt med dual-energy X-ray absorptiometry (DXA) motsvarar inte heller alltid en identisk förlust av kontraktil skelettmuskulatur. DXA-härledd fettfri massa inkluderar kroppsvatten, organ, bindväv och glykogenassocierad vätska.

Tillväxthormonsekretagoger studerade för kroppssammansättning

CJC-1295 och långvarig GHRH-signalering

CJC-1295 med DAC är en modifierad GHRH-analog utformad för att förbli aktiv längre än kroppens eget GHRH.

I två randomiserade, placebokontrollerade dosökningstudier ökade CJC-1295 de genomsnittliga tillväxthormonkoncentrationerna under flera dagar och höjde IGF-1 i ungefär en till två veckor efter administrering.3]

En separat analys fann att CJC-1295 ökade de genomsnittliga och lägsta GH-koncentrationerna samtidigt som kroppens naturliga pulser av GH-sekretion bibehölls.4]

Detta är en viktig farmakologisk distinktion. Kontinuerlig extern GH-exponering och förstärkta endogena pulser producerar inte identiska koncentrationsmönster.

De huvudsakliga studierna av CJC-1295 fokuserade dock på farmakokinetik, hormonnivåer och korttidssäkerhet. De fastställde inte om CJC-1295 på ett tillförlitligt sätt ökade muskelmassan eller minskade fettet hos friska, motståndstränade deltagare.

Resultaten stöder därför påståendet att CJC-1295 aktiverar GH/IGF-1-axeln. Påståenden om synlig kroppssammansättningsförändring kommer att kräva ytterligare riktad forskning.

Ipamorelin och selektiv frisättning av tillväxthormon

Ipamorelin är en pentapeptid-GH-sekretagog som aktiverar ghrelinreceptorn (även känd som GHS-R1a).

Prekliniska farmakologistudier karakteriserade ipamorelin som en relativt selektiv GHRH, med mindre direkt stimulering av adrenokortikotropiskt hormon (ACTH) och kortisol än flera tidigare sekretagoger.5]

En farmakokinetisk och farmakodynamisk studie som involverade friska manliga frivilliga fann ett dosberoende samband mellan ipamorelinexponering och frisättning av tillväxthormon.6]

Detta bevis bekräftar den farmakodynamiska aktiviteten hos ipamorelin hos människa. Det påvisar inte att ipamorelin direkt ger muskelhypertrofi, ökad styrka eller kliniskt meningsfull fettminskning.

En lämplig ipamorelinstudie skulle därför behöva mäta mer än serum-GH. Relevanta utfall skulle kunna inkludera:

• DXA-deriverad fett- och muskelmassa
• Magnetresonanstomografi (MRT)-mätt muskelvolym
• Muskelfibertvärsnittsarea
• Styrketestning
• Viloenergiförbrukning
• Visceralt fett
• IGF-1 och glukosreglering

Utan dessa mätningar förblir resultatet helt enkelt ett hormonsvar snarare än en verifierad kroppssammansättningsförändring.

GHRP-6 och ghrelin-receptoraktivitet

GHRP-6 är en syntetisk tillväxthormonfrisättande hexapeptid som verkar via ghrelinreceptorn.

Studier på människor har visat att GHRP-6 kan framkalla ett avsevärt GH-svar, särskilt när det studeras tillsammans med GHRH.7]

En farmakokinetisk studie på friska manliga frivilliga dokumenterade också snabb absorption och en kort elimineringshalveringstid efter administrering.8]

GHRP-6 presenterar en specifik komplikation för fettförbränningsforskning: aktivering av ghrelinreceptorn är kopplad till aptit och måltidsinitiering.

Direkta data om mänsklig aptit är mer omfattande för en närbesläktad ghrelinreceptorpeptid, GHRP-2, än för GHRP-6 i sig. I kontrollerade experiment ökade GHRP-2 matintaget och den subjektiva aptiten hos friska vuxna.9Med tanke på att både GHRP-2 och GHRP-6 verkar på ghrelinreceptorn bör aptit behandlas som en möjlig störande variabel i GHRP-6-forskning.

Ett starkare GH-svar skulle teoretiskt kunna öka lipolysen medan ökad hungerkänsla höjer kaloriintaget. Nettotillskottet i fettmassa skulle bero på vilken effekt som dominerar under studieomständigheterna.

GLP-1- och multireceptorpeptider studerade för fettförbränning

Semaglutid och förändringar i fett- och muskelmassa

Semaglutid är en långverkande GLP-1-receptoragonist.

I STEP 1-studien upplevde vuxna med övervikt eller fetma som fick semaglutid tillsammans med livsstilsintervention en genomsnittlig kroppsviktsminskning på ungefär 14,9% efter 68 veckor, jämfört med 2,4% i placebogruppen.10]

En kroppssammansättningsundergrupp utvärderades med DXA. Semaglutid gav minskningar av den totala fettmassan och det viscerala fettet, och den absoluta muskelmassan minskade också.11]

Andelen av den totala kroppsvikten som utgjordes av fettfri massa förbättrades eftersom fettmassan minskade kraftigare. Det betyder att en del av den fettfria vävnaden gick förlorad.

Denna skillnad bör förklaras tydligt:

• Absolut muskelmassa minskade
• Total fettmassa minskade i större utsträckning
• Den relativa procentandelen fettfri massa ökade

Semaglutide kan därför förbättra det totala förhållandet mellan fett och muskelmassa samtidigt som det fortfarande ger en mätbar minskning av den absoluta muskelmassan.

För forskning om kroppssammansättning bör semaglutidstudier kombinera avbildning av kroppssammansättning med mätningar av styrka, proteinintag och fysisk funktion.

Tirzepatid och signalering via dubbla receptorer

Tirzepatid aktiverar både GIP- och GLP-1-receptorer.

I den 72 veckor långa SURMOUNT-1-studien var de genomsnittliga förändringarna i kroppsvikt:

• 15,0% i 5 mg-gruppen
• 19,5% i gruppen med 10 mg
• 20,9% i 15 mg-gruppen
• 3,1% med placebo[12]

En senare DXA-delstudie av SURMOUNT-1 undersökte sammansättningen av viktnedgången. Ungefär 75% av den förlorade vikten uppskattades utgöras av fettmassa och cirka 25% av mager massamassa.13]

Detta förhållande var i stort sett förenligt med den vävnadsfördelning som vanligtvis observeras vid konventionell viktnedgång.

Resultaten fastställer inte tirzepatid som ett muskelbyggande medel. De indikerar att fett utgjorde majoriteten av den uppmätta viktresuktionen.

Det är också viktigt för forskare att skilja muskelkvalitet från den totala muskelvolymen. Minskningar av intramuskulärt fett kan förbättra kroppssammansättningen även när den totala muskelvolymen minskar i samband med en avsevärd kroppsviktminskning.

Retatrutid och trippelreceptoraktivitet

Retatrutid är en prövningssubstans som är en agonist till GIP-, GLP-1- och glukagonreceptorerna.

I en fackgranskad fas 2-fetmastudie upplevde den högst studerade dosgruppen en genomsnittlig kroppsviktsminskning på 24.2% vid 48 veckor.14]

I maj 2026 tillkännagav Eli Lilly övergripande resultat från fas 3-studien TRIUMPH-1. Deltagare i studiegruppen med 12 mg gick ner i genomsnitt 28,3 % av sin kroppsvikt vid 80 veckor, jämfört med 2,2 % för placebo. I en förspecificerad förlängning som omfattade deltagare med ett initialt BMI på minst 35 uppgick den genomsnittliga viktnedgången till 30,3 % vid 104 veckor.

Dessa fas 3-siffror är baserade på företagets rapporterade övergripande resultat. En komplett fackgranskad publikation har ännu inte släppts, så en detaljerad oberoende utvärdering av hela dataresursen återstår.

Retatrutide är också fortfarande under utredning och har inte godkänts av FDA eller någon annan större tillsynsmyndighet från och med juni 2026.

Tillägget av glukagonreceptoraktivitet skiljer retatrutid från semaglutid och tirzepatid och kan påverka energiförbrukning, levermetabolism och glukagonanvändning. Huruvida retatrutid bevarar mager vävnad mer effektivt än GLP-1- eller GLP-1/GIP-agonister har ännu inte fastställts.

För ytterligare information om denna föreningstyp, se GLP-1-peptidforskningskategori.

Vad visar bevisen egentligen?

Kvaliteten på evidensen skiljer sig väsentligt mellan de två huvudsakliga peptidkategorierna.

För CJC-1295, ipamoretin och GHRP-6 stöder studier på människor följande slutsatser:

• Föreningarna kan stimulera frisättning av GH
• CJC-1295 kan höja IGF-1 under en längre tidsperiod
• Vissa GH-sekretagoger bevarar eller förstärker pulserande GH-sekretion
• Ghrelinreceptoragonism kan påverka aptiten

Bevisen är betydligt mindre fullständiga för:

• Långsiktig muskelhypertrofi
• Styrkeökning
• Idrottsprestation
• Minskning av visceralt fett
• Samtidig muskelökning och fettförlust hos tränade vuxna

För semaglutid och tirzepatid är evidensen för viktnedgång avsevärt starkare. Stora randomiserade studier visar på avsevärda minskningar av kroppsvikten, och delstudier av kroppssammansättningen visar att den största delen av den förlorade vävnaden utgörs av fett.

Dock går vanligtvis även en del absolut fettfri massa förlorad.

Retatrutid har genererat större viktnedgångsprocent i fas 2-forskning och fas 3-topplinjerapportering. Dess långsiktiga säkerhet, effekter på fettfri massa och jämförande prestanda kräver fortfarande fullständiga peer-review-granskade fas 3-data.

Den mest försvarbara sammanfattningen är att GH-sekretagoger och inkretinbaserade föreningar påverkar skilda delar av kroppssammansättningen.

Det finns belägg för att GH-sekretagoger leder till anabol och lipolytisk aktivitet. GLP-1-baserade föreningar ger starkare bevis för substantiell fett- och viktreducering. Ingen av kategorierna garanterar samtidig muskeltillväxt och fettförlust.

Utformning av en peptidtest/studie för kroppssammansättningsförändring

En användbar studie kommer att definiera det primära utfallsmåttet innan substansen introduceras.

För forskning om GH-axeln inkluderar möjliga primära effektmått:

• Pulsatil GH-sekretion
• Serum IGF-1
• Kvävebalans
• Muskelproteinsyntes
• massa av mager kroppsvävnad
• Styrka eller kraftutveckling

För GLP-1-forskning kan de primära effektmåtten inkludera:

• Total fettmassa
• Visceralt fett
• Energiintag
• Midjemått
• Kroppsvikt
• Glukosreglering

Muskelmassa, muskelstyrka och fysisk prestation bör inkluderas as sekundära eller ko-primära effektmått vid undersökning av substantiell viktnedgång.

Kroppssammansättningsmätningar

DXA kan uppskatta:

• Total fettmassa
• Regional fettfördelning
• Benmineralinnehåll
• mager mjukvävnad

MRT och datortomografi (CT) kan ge mer detaljerade mätningar av:

• Visceralt fett
• Subkutan fettvävnad
• Muskelns tvärsnittsarea
• Muskelvolym
• Intramuskulär fettinfiltration

Vikt- och omkretsmätningar är användbara men kan inte enbart fastställa vilken typ av vävnad som har förändrats.

Variabler som bör kontrolleras

Forskare bör övervaka:

• Totalt energiintag
• Proteinintag
• Träningsvolym för styrketräning
• Konditionsträning
• Sömnens längd
• Vätskeansamling
• Natriumintag
• Kolhydratintag
• Glykogenupplagring
• Samtidiga läkemedel eller forskningssubstanser
• Sjukdom och inflammation

En plötslig minskning av kolhydrater i kosten kan sänka glykogennivåerna och tillhörande vatten, vilket gör att den magra massan verkar minska innan någon betydande muskelnedbrytning har hunnit ske.

A peptidkalkylator kan hjälpa till med koncentrationsberäkningar i laboratorieprotokoll. Val av lösningsmedel, inklusive huruvida bakteriostatiskt vatten är lämpligt, bör bestämmas med hjälp av föreningśpecifik stabilitet och analyskrav.

Säkerhets- och föreskriftsaspekter

Forskningssubstanser bör inte presenteras som godkända bodybuilding-produkter eller ersättningar för godkända läkemedel.

Semaglutid och tirzepatid är aktiva substanser i reglerade receptbelagda produkter för specifika medicinska indikationer. Produkter som säljs online under forskningsetiketter är inte automatiskt ekvivalenta med dessa godkända beredningar.

FDA har varnat för att olagligt marknadsförda produkter med semaglutid, tirzepatid och retatrutid kan innehålla felaktiga koncentrationer, olämpliga ingredienser eller skadliga föroreningar.

CJC-1295, ipamorelin och GHRP-6 är inte FDA-godkända för att öka muskelmassan, minska fett eller förbättra idrottsprestationer.

Avhämtning

Peptider för muskelväxt och fettförbränning undersöks fortfarande.

Tillväxthormonsekretagoger som CJC-1295, ipamoretin och GHRP-6 stimulerar hormonella vägar förknippade med proteinmetabolism och lipolys. Belägg hos människor bekräftar GH- eller IGF-1-svar, men direkta bevis för meningsfull muskelökning och fettminskning är fortfarande begränsade.

GLP-1- och multireceptorgonister som semaglutid, tirzepatid och retatrutid har starkare evidens för att minska kroppsvikt och fettmassa. En viss absolut muskelmassa förloras vanligen med dessa substanser, vilket gör proteinintag, styrketräning och direkt kroppssammansättningsmätning till viktiga forskningsvariabler.

Utforska relaterat material i peptider för bodybuilding, fettförbrännande peptider och GLP-1-peptider kategorier.

Vanliga frågor

Referenser och studier

[1] Møller N, Jørgensen JOL. Tillväxthormonets effekter på glukos-, lipid- och proteinmetabolismen hos människa. Endocrine Reviews, 2009.
https://pubmed.ncbi.nlm.nih.gov/19240267/

[2] Liu H et al. Systematisk översikt: Tillväxthormonets effekter på idrottsprestationer. Annals of Internal Medicine, 2008.
https://pubmed.ncbi.nlm.nih.gov/18347346/

[3] Teichman SL et al. Förlängd stimulering av utsöndringen av tillväxthormon och insulinliknande tillväxtfaktor I med CJC-1295, en långverkande analog till tillväxthormonfrisättande hormon, hos friska vuxna. Journal of Clinical Endocrinology & Metabolism, 2006.
https://pubmed.ncbi.nlm.nih.gov/16352683/

[4] Ionescu M, Frohman LA. Pulsatil utsöndring av tillväxthormon kvarstår vid kontinuerlig stimulering med CJC-1295. Journal of Clinical Endocrinology & Metabolism, 2006.
https://pubmed.ncbi.nlm.nih.gov/17018654/

[5] Raun K et al. Ipamorelin, den första selektiva tillväxthormonsekretagogen. European Journal of Endocrinology, 1998.
https://pubmed.ncbi.nlm.nih.gov/9849822/

[6] Gobburu JVS et al. Farmakokinetisk-farmakodynamisk modellering av ipamorelin, en tillväxthormonfrisläppande peptid, på friska frivilliga. Farmaceutisk forskning, 1999.
https://pubmed.ncbi.nlm.nih.gov/10496658/

[7] Micić D et al. Tillväxthormonsvar på GHRH, GHRP-6 och GHRH plus GHRP-6 hos normala personer. Clinical Endocrinology, 1996.
https://pubmed.ncbi.nlm.nih.gov/8959075/

[8] Cabrales A et al. Farmakokinetisk studie av tillväxthormonfrisättande peptid-6 hos friska manliga volontärer. European Journal of Pharmaceutical Sciences, 2013.
https://pubmed.ncbi.nlm.nih.gov/23099431/

[9] Laferrère B et al. Tillväxthormonfrisättande peptid-2, liksom ghrelin, ökar matintaget hos friska män. Journal of Clinical Endocrinology & Metabolism, 2005.
https://pubmed.ncbi.nlm.nih.gov/15699539/

[10] Wilding JPH et al. Semaglutid en gång i veckan vid övervikt eller fetma: STEP 1-studien. New England Journal of Medicine, 2021.
https://pubmed.ncbi.nlm.nih.gov/33567185/

[11] Wilding JPH et al. Effekter av semaglutid på kroppssammansättning hos vuxna med övervikt eller fetma: Explorativ analys av STEP 1-studien. Journal of the Endocrine Society, 2021.
https://pmc.ncbi.nlm.nih.gov/articles/PMC8089287/

[12] Jastreboff AM et al. Tirzepatid en gång i veckan för behandling av fetma: SURMOUNT-1-studien. New England Journal of Medicine, 2022.
https://pubmed.ncbi.nlm.nih.gov/35658024/

[13] Se M et al. Kroppssammansättningsförändringar under viktnedgång med tirzepatid i SURMOUNT-1-studien. Diabetes, Obesity and Metabolism, 2025.
https://pubmed.ncbi.nlm.nih.gov/39996356/

[14] Jastreboff AM et al. Trippelhormonreceptoragonisten retatrutid mot fetma: En fas 2-studie. New England Journal of Medicine, 2023.
https://pubmed.ncbi.nlm.nih.gov/37366315/