NAD+ förklarat: Huvudsakliga fördelar, doseringar, användningsområden

Viktigt meddelande om forskningsanvändning:
Informationen nedan är endast avsedd för kvalificerade forskare, laboratoriepersonal och utbildningsläsare som granskar publicerad vetenskaplig litteratur. Varje nämnande av “dos”, mängd, koncentration, administreringsmetod, tidpunkt eller studieprotokoll avser endast värden som har rapporterats i forskningsstudier och får inte tolkas som en rekommendation, anvisning eller förslag för användning på människor eller djur.

Produkter och substanser som diskuteras på denna sida tillhandahålls, där det är lagligen tillåtet, enbart för laboratorieforskning, analytiska ändamål eller in vitro-ändamål. De är inte godkända som läkemedel, kosttillskott, livsmedel, kosmetika eller veterinärprodukter. De är inte avsedda för konsumtion, injektion, intag, utvärtes bruk, själv-experimentering, prestationshöjning eller terapeutisk användning av människor eller djur.

Vi tillhandahåller inte medicinsk rådgivning, doseringsvägledning, behandlingsrekommendationer eller instruktioner för personligt bruk. Köp eller använd inte dessa material för personliga, kliniska, atletiska, bodybuilding- eller veterinärmedicinska ändamål. Köparen och läsaren ansvarar för att alla tillämpliga lagar, importregler, institutionella policyer och säkerhetskrav följs.

Undrar du varför du hör talas om NAD+ inom i princip alla forskningsområden – från åldrande till diabetes, och från hjärnhälsa och energi till uthållighet inom idrott?

Det finns en enkel anledning. Ingenting fungerar utan detta koenzym (du kan köp lite NAD+ från vårt lab här). Allting som händer i varje cell skulle bara stopp utan den. NAD+ är en “verktygsmolekyl” som fungerar som budbärare, energiomvandlare och reparationssignal. Den är inblandad i mer än 500 olika enzymatiska reaktioner. Bland dem? De som omvandlar mat till energi och ser till att din genetiska kod förblir intakt.

NAD+-nivåerna förblir dock inte optimala för evigt. De sjunker drastiskt med åldern. Gnisslande och dramatiskt, så att du bara har ungefär hälften kvar vid medelåldern. NAD+-nivåerna “går inte heller in i natten utan motstånd”. De störtar. Och den kraschen får kaskadeffekter.

Mindre energi. Avtagande kognitiv skärpa. Förlorad uthållighet. Långsammare läkning och återhämtning. Alla dessa “fullkomligt normala ålderstecken” har att göra med sjunkande NAD+, utan vilket cellerna har svårt att utföra sina grundläggande uppgifter.

Anledningen till att NAD+ har fångat otaliga redares intresse behöver därför ingen ytterligare förklaring – men med din nyfikenhet väckt kommer du ändå att vilja ta reda på mer. Det här är precis rätt ställe för att göra det.

En kort historik om NAD+ och dess upptäckt

Frågan som de brittiska biokemisterna som upptäckte NAD+ i början av 20^th århundrade var intressant, men det hade lite att göra med någon av de forskningstillämpningar som forskare är uppspelta över nu. “Vad är det i jästsaft som gör socker till alkohol?”

Som det visade sig var svaret NAD+ – även känt som nikotinamidadenindinukleotid. Efter den upptäckten var NAD+ mest känt för sin roll i redoxreaktioner. Dess roll som “elektrontransportör” gav Otto Warburg hans nobelpris 1931. [1]

Nikotinamidadenindinukleotid skulle dock visa sig vara mer än en häst med ett enda trick – även om den upptäckten tog ett tag att förverkliga. Nästan exakt ett sekel efter den ursprungliga upptäckten fann dr Leonard Guarente och dr David Sinclair att coenzymet också var bränsle för en klass av enzymer – sirtuiner. De reparerar celler, skyddar DNA och reglerar metaboliska processer, och de arbeta inte utan NAD+. [2]

Den upptäckten förde NAD+ från jäsning till åldrande. När åldern skickar ner NAD+-nivåerna i avloppet tappar även sirtuiner ångan. Det är då du drabbas av cellskador. Och åldrandets symtom hänger med på köpet.

Hur fungerar NAD+?

NAD+ gör mycket, men har två viktiga heltidsjobb som håller kroppar igång överallt.

Energiomsättning är den mer kända av dessa två. NAD+ plockar upp energirika elektroner från näringsämnen, blir till NADH och transporterar dem till mitokondrierna. Det är där de omvandlas till ATP. Hela den processen, som pågår oavbrutet, kallas cellandning. Att leva, röra sig och tänka skulle vara helt omöjligt utan den.

Sedan finns det det andra jobbet. NAD+ är en kofaktor för reparationsenzymer. Sirtuiner — som utför oumbärliga uppgifter som att laga skadat DNA, hantera inflammation och hålla igång ämnesomsättningen — använder det som bränsle. PARP, enzymer som punktreparerar skadade celler, förlitar sig också på NAD+.

Så vad händer om förlorad NAD+ återställs genom tillskott? Kan NAD+ “starta om” ämnesomsättningen och påskynda DNA-reparationen för att “väcka liv i ungdomligheten”? Det är de spännande frågor som alla ställer sig. Det är därför en hel del forskning om potentialen hos NAD+ nu samlas på hög.

Hur och till vad används NAD+ nu för tiden? Vad den senaste forskningen berättar för oss

NAD+ är så viktigt att livet skulle upphöra nästan omedelbart utan det. Inte varje molekyl är fullt så avgörande, men det är denna. Det är därför bara naturligt att forskningen kring detta koenzym har berört otaliga olika områden. Vissa fynd är redan väl etablerade. Andra är helt experimentella.

NAD+ för DNA-reparation och cellhälsa – Anti-aging-implikationer

Det är bara en biroll, men en avgörande sådan. Sirtuiner reparerar skadat DNA, producerar energi, bekämpar oxidativ stress och hjälper till att hålla levande varelser unga.3De kan dock inte komma till arbete utan NAD+. Detsamma gäller för PARP – som förbrukar enorma mängder NAD+ för att läka celler som skadats av en otrevlig miljö, vilket lämnar mindre tillgängligt för andra uppgifter. När dessa två klasser av föreningar inte kan göra det de är avsedda för på rätt sätt följer mer instabilitet och kaotisk oordning. Det är åldrande.

Låt oss vara tydliga för ett ögonblick. Det finns (ännu) inga bevis för att NAD+-tillskott får människor att leva längre och friskare. Den hypotesen kommer att ta många år att testa och bevisa, och det är en helig graal som många forskare är intresserade av. Det finns dock redan studier som visar hur NAD+ fungerar för att reparera skadat DNA och skadade celler, och det är spännande nog i sig.4, 5]

NAD+ för förbättrad metabol hälsa och insulinkänslighet

Detta forskningsområde har redan gått från gnagarstudier till mänskliga prövningar – med lovande resultat. Studier hittills har funnit att NAD och NAD+ förbättrar insulinkänsligheten hos för-diabetiska kvinnor, så ett "proof of concept" finns redan.6Varför och hur då? Det verkar som ett hopp vid en första anblick, men det är faktiskt ganska logiskt.

Fallande NAD+-nivåer saktar ner bildandet av nya mitokondrier och gör befintliga mitokondrier mycket mindre effektivt. Att åtgärda detta möjliggör ett bättre glukosupptag och en bättre glukosanvändning. Det förbättrar insulinkänsligheten. Sirtuiner “mobiliserar” också fett (så att det kan användas som energi istället för att tynga ner människor), en annan front i kampen mot diabetes.

Hur NAD+ påverkar hjärnans hälsa och kognitiva skärpa

Detta är ett mycket aktivt forskningsområde och det fält där de mest livsavgörande upptäckterna väntar. Eftersom hjärnan kräver väldigt mycket energi för att underhållas är den extra utsatt för den åldersrelaterade minskningen av NAD+. Forskare försöker nysta i hur NAD+ skulle kunna bromsa förloppet av neurodegenerativa sjukdomar som Alzheimers och Parkinsons. [7, 8]

NAD+ kan ge mitokondriefunktionen en boost i neuronerna, bekämpa neuroinflammation och oxidativ stress, och hjälpa till att hålla de axon som kommunicerar med andra neuroner och resten av kroppen friska. Samma mekanism är dock precis lika spännande utanför neurodegenerativa sjukdomar. Tänk om NAD+-tillskott skulle kunna hålla människor skarpare och mer energiska när de beger sig in i ålderdomens territorium? Studier som gjorts hittills har redan visat på en “anti-aging-effekt i sig”, och den sträcker sig till hjärnan.9]

Atletisk prestation, muskelstyrka och NAD+

Det är ännu inte avgjort, men det är för spännande för att hoppa över. Studier på möss har visat att NAD+-tillskott förbättrar den aeroba prestationen (åtminstone hos möss), och det är också ett forskningsmål när det gäller sarkopeni. [10, 11Tanken här är att NAD+ och dess förstadier kan bidra till att åldrande individer behåller muskelmassa, styrka och funktion under mycket längre tid.

Ytterligare tre forskningsinriktningar

Mitokondriell hälsa är också viktig för kardiomyocyter, så forskningen har börjat reda ut hur NAD+ kan skydda hjärtats hälsa – mer generellt med åldern, men också efter en hjärtinfarkt och vid hjärtsvikt. Sedan finns det studier om NAD+:s vidare antiinflammatoriska roll.

Den sista forskningsinriktningen är dessutom bland de mest intressanta. Det har redan bevisats att SIRT1 har mycket att göra med dygnsrytmen. Det sirtuinet är NAD+-beroende, och forskare har sedan länge fastställt att sömnen också blir konstigare (kortare, mer störd) med åldern. Modeller som testar om NAD+ kan tänkas framkalla mer “ungdomliga” sömnmönster står näst på agendan.12]

Sensmoralen? NAD+-forskningen må vara mångfacetterad, men alla vägar tycks leda till någon aspekt av anti-aging. Alla åldras. Få gillar det. Det är därför inte förvånande att NAD+ är ett så populärt koenzym.

Hur administreras NAD+ i forskningsmiljöer?

NAD+ har en betydande biotillgänglighetsproblematik – det är en stor, laddad molekyl som inte lätt absorberas och som snabbt bryts ner. Leveransmetoden som används inom forskningen är därför extremt viktig.

Intravenös infusion är den vanligaste metoden som används i prekliniska och kliniska miljöer. Praktiskt eftersom det undgår tarmen och för NAD+ direkt dit det ska. Blodomloppet. Intravenös administrering är dock också invasiv och opraktisk för långtidsstudier, i synnerhet mänskliga prövningar. Det är därför forskningen också använder subkutana och intramuskulära injektioner. Subcutan och intramuskulär administrering leder till en långsam frigörelse med en mer ihållande effekt som många forskare vill se.

Vissa studier använder i stället NAD+-prekursorer som kroppen kan omvandla till NAD+. När man granskar litteraturen ser man att nikotinamidribosid (NR) och nikotinamidmononukleotid (NMN) nämns flitigt. Dessa prekursorer är mindre molekyler och används i vissa studier som utförs via munnen.

Vilka är de nuvarande doseringsprotokollen för NAD+ i forsknings- och livslängdskretsar?

Detta är naturligtvis en av de viktigaste aspekterna av studiedesignen — och också en av de svåraste att få till på rätt sätt. Den bästa doseringen beror på många olika saker, från modell till forskningsmål och vilken form av NAD+ som används. Studiens längd är en annan faktor att ta i beaktande.

Vid direkt administrering av NAD+, via subkutan eller intramuskulär tillförsel, är doserna ~10 mg till 100 milligram (vanligtvis en till tre gånger i veckan) nämns ibland. Ju högre dos, desto mindre frekvens behövs i allmänhet.
Inom livslängdskretsar nämner man ofta mikrodosering och användning av ~3–10 mg NAD+ per dag 5 gånger i veckan.
Dropp förknippas i stället oftare med doser av 250 till 750 milligram som ett långsamt dropp ges under en eller två timmar (vanligtvis 1–2 gånger varannan vecka). Båda dessa metoder möjliggör en snabb och jämn absorption.

Finns det några kontraindikationer?

NAD+ i sig är inte bara naturligt utan också helt avgörande. Det vill säga, vissa av de processer utan vilka organismer inte kan överleva är beroende av det. I den bemärkelsen finns det inga kontraindikationer. Det faktum innebär dock inte att försökspersoner inte bör väljas ut noggrant eller att tillskott är samma sak som naturligt NAD+ (eftersom det kan leda till avsevärt högre nivåer).

NAD+ utlöser cellprocesser, och därför inkluderar humana prövningar inte personer med aktiv cancer eller tidigare cancer. Gravida och ammande personer är också undantagna, liksom kandidater till humana prövningar med lever- eller njursjukdom, eller de som tar läkemedel som kan interagera med de processer som NAD+ stimulerar. (Hos gnagare och andra djurmodeller kan å andra sidan dessa interaktioner studeras mer fritt.)

NAD+ — nyttiga-molekylen som bekämpar åldrande

Det är inte direkt någon ungdomens källa, men NAD+ är så nära man kan komma. Det har väckt intresse hos forskare inom en mängd olika områden – kognitiv förmåga, hjärthälsa, muskelprestation och så vidare. “Hur viktigt är NAD+?” är en fråga som redan har ställts och besvarats. Är det fortfarande oklart? Hur det effektivast kan användas för att förbättra de grundläggande processer som det stöder. Det är vad framtida studier kommer att ta reda på.

Vanliga frågor

Återställer NAD+ verkligen åldrandet?

Inte i bokstavlig mening, men hittills visar forskning att NAD+ burk bekämpa åldrandets biologiska markörer – genom att reparera DNA och andra skador. NAD+ gör inte att någon blir yngre. Det kan leda till att man känner sig yngre och fungerar mer som en yngre person.

Har NAD+ några tillämpningar för viktnedgång?

NAD+-forskning visar på en möjlig stödjande roll för den metaboliska hälsan. Förbättrad insulinkänslighet är ett av de mest spännande fynden här. Det är å andra sidan inte en förening för viktnedgång.

Hur påverkar NAD+ hjärnan?

Hjärnan tar åldersrelaterad NAD+-förlust hårt, eftersom den kräver mycket energi. Bättre mitokondriell hälsa på neursidan kan leda till bättre funktion och minskad inflammation, och NAD+ studeras i samband med Alzheimers och andra neurodegenerativa sjukdomar av den anledningen.

Vilka tillskott studeras tillsammans med NAD+?

Resveratrol kan också aktivera sirtuiner, så det är en naturlig kandidat för studier med flera föreningar. En annan intressant förening är koenzym Q10, som redan är omfattande beforskat för sina anti-aging-effekter.